Slöseri i utbildningsfabriken

Vad får vi skattebetalare för de 23 miljarder kronor som högskolor och universitet kostar varje år? 

"Allt fler studenter med allt sämre förkunskaper verkar studera allt färre timmar under allt fler år." Det skriver nationalekonomen Per Sonnerby, som granskat högskolans samhällsekonomiska effektivitet, på DN Debatt idag.

Enkelt uttryckt, så finns det ett stort slöseri med både skattepengar och mänskliga resurser inom högre utbildning. Jag tror att det beror på ett systemfel.

Idag får universiteten betalt för varje student som börjar en utbildning, och därefter för varje elev som examineras. Redan 2003 påpekade Riksrevisionen att systemet uppmuntrar högskolorna att arrangera populära kurser och sedan godkänna många elever.

En konsekvens är att flera kurser snarare tycks höra hemma hos studieförbunden, eller på gymnasiet. Man kan till exempel lära sig att prata med orkidéer, plocka svamp, träna Pilates eller ta kursen Livets mening, 7,5 poäng.

Sådana kurser kan verka harmlösa, men de är symptom på ett systemfel som gäller hela högskolan.

Det finns inget sådant som en gratis högskoleutbildning, varken för studenterna eller skattebetalarna. Men när kostnaden är osynlig är det lätt att agera som om den inte finns.

Konsekvensen blir att högre utbildning ses som konsumtion, istället för investering. Det förklarar inte bara så kallade hobbykurser, utan också problem med genomströmning och akademikerarbetslöshet.

Klippet ovan kommer i från dokumentärfilmen ”Utbildningsfabriken”, där jag granskade kvaliteten på universitet och högskolor.