Jakten på skatten: första delen

Det finns tio stjärnkrogar i Sverige enligt Michelinguiden. Vilka av dem är populärast bland statstjänstemännen på Regeringskansliet? Kanske Fredsgatan 12, Lux, Esperanto eller Mathias Dahlgren på Grand Hotel?

Tack vare den svenska offentlighetsprincipen är det möjligt att ta reda på, genom ett enkelt mail där man begär en kopia på kvittot. Det kräver dock att man ska veta vad man fråga efter. Det kräver i sin tur kräver en sökbar databas som finns tillgänglig för alla medborgare.

Därför begärde vi den 30 maj ut den så kallade transaktionsdatabasen från Regeringskansliet. Det är ett krångligt namn för en smart samling av samtliga leverantörsfakturor, från telefonräkningar till konsultarvoden. Syftet var att göra det möjligt för allmänheten att se vart våra skattepengar går.

En sådan begäran om allmän handling ska enligt grundlagen behandlas skyndsamt. Det skulle dock ta lång tid.

Och när svaret väl kom den 17 juli, knappt sju veckor senare, var det i en fullständigt obegriplig form.

Som svar på vår begäran skickade Regeringskansliet över en så kallad PDF-fil med 1.237 sidor. Varje sida var i sin tur full med kryptiska siffror och koder – och utan en enda vettig bokstav.

Det var helt enkelt omöjligt att se hur våra skattepengar används. Att det var Regeringskansliets syfte var lika omöjligt, förstås.

Vad Regeringskansliet inte visste när de triumferande skickade över sin PDF var att vi redan hade hittat en bakdörr till skattkammaren. Där fanns inte bara svaret på vilken stjärnkrog som Regeringskansliet föredrar, utan också hundratals nya frågor.

Fortsättning följer.