Martin Borgs

Entreprenör, filmare och författare

Någon annan betalar är en skräckfilm om dina skattepengar.

Premiär 19 augusti. Köp biljetter här.

Filmen är baserad på boken 365 sätt att slösa med dina skattepengar, som precis släppts även i pocketupplaga. Den toppade omedelbart Bokus lista över mest sålda pocket inom facklitteratur. Beställ boken här för endast 39 kr.

Filtering by Category: Veckans kvitto

Jakten på skatten: första tipset

Om staten hade stora, nytvättade fönster kanske de på insidan skulle tänka sig för en gång till innan de slösade med skattebetalarnas pengar.

Databasen www.121.nu är ett sådant fönster. Där finns 90-95 procent av statens inköp av varor och tjänster från utomstatliga leverantörer. 

Efter att jag hade skrivit om jakten på skatten i förra veckan kom direkt ett tips i kommentarsfältet från signaturen Magmatrix. Han hade surfat runt och hittat något som verkade intressant.

I maj betalade Regeringskansliet 132.175 kronor och 25 öre till ett företag som kallas Restaurangakademien. Det är enligt deras egen beskrivning "en gastronomisk mötesplats" med "ledande kockar som kursledare, världskända sommelierer, de bästa av råvaror och utrustning i allra högsta klass."

Vad fick skattebetalarna för pengarna? Det finns säkert ett rimligt svar på den frågan – men först måste den ställas.  

Precis så enkelt är det att ställa frågan. Jag återkommer så snart jag fått svar.

Ingen enskild kan överblicka statens utgifter, men tillsammans kan vi skattebetalare granska hur våra skattepengar används.

Vad hittar du, på www.121.nu?

Tipsa mig, så frågar jag. Eller varför inte fråga själv, och dela med dig av svaret?

Jakten på skatten: andra delen

1.237 obegripliga sidor med kryptiska koder och siffror. 

Det var svaret från Regeringskansliet, när vi bad att få se deras så kallade transaktionsdatabas. Anledningen var att vi ville göra det möjligt för allmänheten att se var skattepengarna tar vägen.

Tack och lov hade vi dock inte litat på Regeringskansliets välvilja, utan även begärt ut samma material bakvägen. Eftersom en handling är allmän både hos den myndighet som skrivit den och den som tagit emot den, frågade vi helt enkelt Ekonomistyrningsverket som sköter statsredovisningen. Det tog dem bara några få dagar att leverera en Excel-fil med alla uppgifter vi behövde.

I databasen kunde vi till exempel se att inte bara Tillväxtverket trivs på Grand Hôtel, utan också Regeringskansliet. Den 16 maj i år kom exempelvis en faktura på 52 678,57 kr. Vad fick vi skattebetalare för pengarna? 

Insyn i statens redovisning är viktig av flera skäl. Som Erik Lakomaa och Jan Kallberg konstaterade i en debattartikel i Dagens Samhälle nyligen kan alla, inte bara journalister, enkelt granska myndigheterna med hjälp av öppna data. Dessutom gör medborgarnas insyn att politiker och statstjänstemän avhåller sig från att göra sådant de inte kan försvara för journalister eller väljare – till exempel heliumballonger för 138.000 kronor.

Därför är det också ett demokratiskt problem när Regeringskansliet försvårar insyn i sin verksamhet.

Tyvärr är vår begäran om transaktionsdatabasen inget enskilt fall, utan snarare ett mönster som andra medborgare och journalister drabbats av. Det kan handla om att dröja med att lämna ut allmänna handlingar för att först informera departementsledningen, eller att till synes systematiskt använda sekretessprövningar för att fördröja ärenden. Samtidigt som staten alltmer övervakar medborgarna försvårar man för medborgarna att övervaka staten.

Att regeringen nu hemligstämplat hela SÄPO:s resultaträkning efter DN:s granskning av den så kallade James Bond-festen för fem miljoner kronor, följer mönstret. Varför inte hemligstämpla hela den offentliga sektorn, med hänvisning till rikets säkerhet?

Tack och lov finns privata entreprenörer som driver utvecklingen åt rätt håll. Flera företag publicerar myndigheternas utgifter på nätet. På till exempel www.121.nu finns nu inte bara Regeringskansliets samtliga inköp, utan även de flesta andra myndigheters – flera år tillbaka i tiden.

Där finns till exempel svaret på frågan jag ställde igår, om vilken stjärnkrog som statstjänstemännen på Regeringskansliet föredrar. Den överlägsna vinnaren är Fredsgatan 12, tvärs över gatan från Rosenbad. Sedan 2006 har notan gått på 800.510 kronor. Den största enskilda fakturan är på 71.493,50 kronor. Vad fick vi skattebetalare för pengarna?

Att söka på www.121.nu skapar fler frågor.

Vilken nytta har vi fått för de tiotals miljoner kronor som SIDA lägger på svenska pr-byråer istället för fattiga och förtryckta i biståndsländerna? Varför blir det dyrare än beräknat när Trafikverket bygger vägar och järnvägar? Är Naturvårdsverkets fakturor för att flytta vargar som vandrar tillbaka rimliga?

Jag har börjat att begära ut verifikationer, både från Regeringskansliet och andra myndigheter. Frågorna och svaren kommer att publiceras här.

I morgon skriver jag om varför du också behövs i jakten på skatten, och hur du kan hjälpa till.

Jakten på skatten: första delen

Det finns tio stjärnkrogar i Sverige enligt Michelinguiden. Vilka av dem är populärast bland statstjänstemännen på Regeringskansliet? Kanske Fredsgatan 12, Lux, Esperanto eller Mathias Dahlgren på Grand Hotel?

Tack vare den svenska offentlighetsprincipen är det möjligt att ta reda på, genom ett enkelt mail där man begär en kopia på kvittot. Det kräver dock att man ska veta vad man fråga efter. Det kräver i sin tur kräver en sökbar databas som finns tillgänglig för alla medborgare.

Därför begärde vi den 30 maj ut den så kallade transaktionsdatabasen från Regeringskansliet. Det är ett krångligt namn för en smart samling av samtliga leverantörsfakturor, från telefonräkningar till konsultarvoden. Syftet var att göra det möjligt för allmänheten att se vart våra skattepengar går.

En sådan begäran om allmän handling ska enligt grundlagen behandlas skyndsamt. Det skulle dock ta lång tid.

Och när svaret väl kom den 17 juli, knappt sju veckor senare, var det i en fullständigt obegriplig form.

Som svar på vår begäran skickade Regeringskansliet över en så kallad PDF-fil med 1.237 sidor. Varje sida var i sin tur full med kryptiska siffror och koder – och utan en enda vettig bokstav.

Det var helt enkelt omöjligt att se hur våra skattepengar används. Att det var Regeringskansliets syfte var lika omöjligt, förstås.

Vad Regeringskansliet inte visste när de triumferande skickade över sin PDF var att vi redan hade hittat en bakdörr till skattkammaren. Där fanns inte bara svaret på vilken stjärnkrog som Regeringskansliet föredrar, utan också hundratals nya frågor.

Fortsättning följer.